Primärt ligger ansvaret för att genomföra undersökning och sanering av förorenade områden hos den individ eller verksamhet som är ansvarig för föroreningen. Det är den som har orsakat föroreningen som normalt ska bekosta och genomföra de nödvändiga utrednings- och saneringsåtgärderna. Det inkluderar också situationer där en verksamhet övertar en annan verksamhet som tidigare har bidragit till föroreningen.
Det finns dock fall där en fastighetsägare kan bli ansvarig för utredning och sanering av föroreningar. Detta kan inträffa om:
I vissa situationer kan en fastighetsägare även bli skyldig att ersätta kostnader för ökningen av fastighetens värde om någon annan genomför saneringsåtgärder. Dessutom kan fastighetsägaren ibland krävas att betala för utredningar som utförs av andra på fastigheten.
Det är viktigt att notera att reglerna om ansvar i dessa sammanhang är komplexa och beror på många faktorer. Normalt sett är det den som orsakar föroreningen, den så kallade förorenaren, som har huvudansvaret för att utföra utredningar och saneringar. Men det finns situationer där den som förvärvar en fastighet kan ta över förorenarens ansvar. Om en fastighet förvärvades efter den 31 december 1998, och det inte går att identifiera någon tidigare förorenare, och fastighetsägaren hade kännedom eller borde ha haft kännedom om föroreningen vid förvärvet, kan ansvaret för utredning och sanering överföras till fastighetsägaren.
För förorenare eller fastighetsägare gäller flera skyldigheter:
Det är viktigt att notera att ansvar och skyldigheter varierar beroende på olika omständigheter och att det är klokt att rådfråga myndigheter och vägledningsmaterial för att få fullständig information om specifika situationer.
Utredningar och saneringsåtgärder kan i vissa fall bekostas av staten via Naturvårdsverket, särskilt för prioriterade objekt med allvarlig föroreningsproblematik där ingen ansvarig enligt miljöbalken kan identifieras. I dessa projekt är Länsstyrelsens roll att förmedla bidrag till huvudmän (oftast kommuner), bevaka användningen av bidragen, ge råd och vägledning samt rapportera resultat till Naturvårdsverket.
Statliga bidrag kan även användas för efterbehandling av områden med mindre allvarlig föroreningsproblematik när det finns behov av att bygga bostäder. Det finns dock specifika krav och förutsättningar som måste vara uppfyllda för att sådana projekt ska kunna få stöd.
Ibland kan projekt finansieras av både statliga bidrag och andra finansiärer, och Naturvårdsverket prioriterar ansökningar baserat på en nationell plan för bidragsfördelning samt fastställer villkor för användningen av de statliga bidragen.
Oavsett om åtgärden drivs genom tillsyn eller statliga bidrag är det viktigt att följa Naturvårdsverkets vägledning och riktlinjer för hantering av bidrag för efterbehandling och utredning av förorenade områden.