010-206 50 66
KONTAKT

Sanering av silor, cisterner och slutna utrymmen – risker som kräver särskild planering

Sanering av silor, cisterner och slutna utrymmen är ett av de arbeten inom industrisanering där förberedelserna ofta är minst lika viktiga som själva rengöringen. Begränsad ventilation, svåra tillträdesvägar, kvarvarande produktrester och snabbt föränderliga luftförhållanden kan skapa en miljö där ett till synes rutinmässigt arbete blir direkt farligt.

Det kan finnas syrebrist utan att något syns eller luktar. Giftiga gaser kan samlas i botten av en behållare. Brännbara ångor eller finfördelat damm kan bilda en explosiv atmosfär. I en silo kan material plötsligt börja rasa eller dra ned en person. Samtidigt kan en vanlig manlucka vara så trång att det blir svårt att snabbt få ut någon som har skadats eller blivit medvetslös.

Sanering av silor, cisterner och slutna utrymmen

Arbetsmiljöverket lyfter fram kvävning, förgiftning, brand och explosion som de huvudsakliga riskerna i slutna utrymmen med farlig atmosfär. Myndigheten framhåller också att flera allvarliga olyckor och dödsfall har inträffat vid sådana arbeten.

Därför bör saneringen aldrig planeras som en isolerad rengöringsinsats. Den måste ses som ett kontrollerat högriskarbete där anläggningens processer, kemiska innehåll, mekaniska risker och möjligheten till räddning bedöms innan någon går in.

Vad räknas som ett slutet utrymme?

Ett slutet utrymme behöver inte vara helt tätt. Det kan vara ett utrymme där luftomsättningen är begränsad, där in- och utpassagen är besvärlig eller där farliga ämnen kan samlas.

Inom industrin kan det exempelvis vara:

  • silor
  • cisterner och tankar
  • processkärl
  • reaktorer
  • brunnar och pumpgropar
  • kulvertar
  • avloppssystem
  • schakt
  • pannor
  • filterhus
  • lastutrymmen
  • containrar
  • större rörledningar
  • blandare och kvarnar
  • magasin och bunkrar

Ett utrymme kan se rent och tomt ut men ändå innehålla farliga gaser, ångor eller syrefattig luft. Rester kan finnas kvar bakom bafflar, i röranslutningar, under sediment eller inne i porösa beläggningar.

Det är också viktigt att bedöma hur atmosfären kan förändras under arbetet. När en beläggning spolas, skrapas, värms upp eller reagerar med ett rengöringsmedel kan nya gaser och ångor frigöras.

Varför är luften en av de största riskerna?

En människa kan inte avgöra om luften är säker genom att titta eller lukta. Vissa farliga gaser saknar tydlig lukt, medan andra snabbt påverkar luktsinnet så att varningssignalen försvinner.

I ett slutet utrymme kan farlig atmosfär uppstå genom att:

  • syre förbrukas vid korrosion eller biologisk nedbrytning
  • andra gaser tränger undan syret
  • processrester avger giftiga ämnen
  • brandfarliga vätskor avdunstar
  • sediment frigör gas när det rörs om
  • rengöringskemikalier reagerar med rester
  • svetsning eller andra heta arbeten bildar gaser
  • partiklar virvlar upp och bildar explosivt damm

Arbetsmiljöverket beskriver hur både kemiska och mikrobiologiska riskkällor kan orsaka syrebrist eller bildning av giftiga gaser. I silor med exempelvis spannmål, flis, sågspån eller pellets kan nedbrytning dessutom bilda koldioxid, kolmonoxid och metan. Även silor med oorganiska material, som cement, kan innebära risk för syrebrist och farlig atmosfär.

Gasmätningen måste planeras för rätt ämnen

Gasmätning är en central del av förberedelserna, men det räcker inte att ta fram ett instrument och kontrollera luften vid luckan.

Riskbedömningen behöver först visa vilka ämnen som kan förekomma. Därefter väljs instrument, sensorer, mätpunkter och larmnivåer utifrån den faktiska risken.

Vanliga mätningar omfattar:

  • syrehalt
  • brännbara gaser och ångor
  • svavelväte
  • kolmonoxid
  • koldioxid
  • lösningsmedelsångor
  • andra processpecifika ämnen

Gaser kan ha olika densitet och därför samlas på olika nivåer. Luften kan behöva kontrolleras vid botten, i mitten och högre upp i utrymmet. Även sidofickor, röranslutningar och områden bakom invändiga konstruktioner kan behöva mätas.

Prevent anger att arbetet inte får påbörjas förrän man har säkerställt tillräcklig syrehalt, frånvaro av hälsofarliga gaser och att det inte finns någon explosionsrisk. Vid risk för brandfarliga ångor eller gaser behövs en lämplig och rätt klassad explosimeter.

En mätning före start är inte alltid tillräcklig

Atmosfären kan förändras när arbetet börjar. Därför kan kontinuerlig eller regelbundet upprepad gasmätning behövas under hela insatsen.

Förhållandena kan exempelvis ändras när:

  • bottensediment bearbetas
  • en pump eller fläkt stannar
  • en ventil börjar läcka
  • temperaturen stiger
  • rengöringsmedel appliceras
  • produktrester exponeras
  • ett arbete längre bort i anläggningen påverkar samma system
  • svetsning, slipning eller skärning påbörjas

Personburen gasvarnare kan vara ett komplement till fasta eller externa mätningar, men instrumentet behöver vara kontrollerat, rätt inställt och lämpligt för den aktuella miljön.

Att bara öppna luckan är sällan tillräckligt

Naturlig vädring genom en manlucka skapar inte nödvändigtvis ett säkert luftutbyte. Luften kan stå stilla längre in i behållaren, och farliga gaser kan ligga kvar i låga delar trots att det känns friskt vid öppningen.

Mekanisk ventilation kan därför behövas för att:

  • föra bort förorenad luft
  • tillföra ren ersättningsluft
  • minska halten brandfarliga ångor
  • hålla syrenivån stabil
  • styra luftens riktning
  • förbättra arbetsmiljön under rengöringen

Ventilationens kapacitet och slangarnas placering måste anpassas till utrymmets form. En tilluftsslang som slutar nära manluckan kan skapa god luft just där, medan botten fortfarande har farliga halter.

Prevent påpekar att det inte brukar räcka att enbart öppna en lucka. Om vädring används som skyddsåtgärd måste man vara säker på att den är effektiv i hela utrymmet.

Ventilationsutrustningen behöver också passa miljön. Om explosiv atmosfär kan förekomma måste fläktar, belysning och annan elektrisk utrustning väljas med hänsyn till explosionsrisken.

Explosionsrisken gäller både gas och damm

När man talar om explosionsfarlig atmosfär tänker många främst på bensin, lösningsmedel och andra brandfarliga vätskor. Men även finfördelat damm kan orsaka en explosion.

Dammexplosioner kan förekomma i anläggningar som hanterar bland annat:

  • spannmål
  • mjöl
  • socker
  • stärkelse
  • trä och pellets
  • kol
  • vissa plaster
  • metallpulver
  • andra finfördelade organiska eller brännbara produkter

När damm virvlar upp i rätt koncentration och möter en tändkälla kan en snabb brand eller explosion uppstå. Tändkällan kan vara en gnista, statisk elektricitet, varm yta, slipmaskin eller felaktigt vald elektrisk utrustning.

MSB beskriver en explosiv atmosfär som en blandning av gas eller ånga i luft som kan antändas i närvaro av en tändkälla. Verksamheter där sådan atmosfär kan uppstå behöver bedöma riskområden och vidta särskilda skyddsåtgärder.

Vid sanering av dammiga silor är det därför viktigt att välja metoder som inte i onödan virvlar upp materialet eller skapar tändkällor.

Materialet i en silo kan röra sig plötsligt

Silos innebär även mekaniska risker som inte förekommer på samma sätt i en tom cistern.

Material kan bilda valv, broar eller fastna längs väggarna. Under ett synligt tomrum kan stora mängder produkt finnas kvar. Om materialet plötsligt lossnar kan en person begravas, klämmas eller dras ned mot utloppet.

Riskerna ökar om:

  • utmatningsutrustningen kan starta
  • material hänger kvar på väggarna
  • någon står direkt under en ansamling
  • arbete utförs ovanpå en dold hålighet
  • skruvar, omrörare eller transportörer inte är säkrade
  • flera personer arbetar på olika nivåer
  • vibrationer eller rengöring får materialet att lossna

En silo måste därför tömmas och säkras enligt en plan som tar hänsyn till både kvarvarande material och all mekanisk utrustning. Att produktionen är stoppad betyder inte automatiskt att utrustningen är ofarlig.

All energi måste isoleras innan tillträde

En av de viktigaste delarna av förberedelserna är att förhindra oavsiktlig start, tillförsel eller rörelse.

Det kan innebära att:

  • elektrisk utrustning frånkopplas och låses
  • pneumatiska och hydrauliska system görs trycklösa
  • ventiler stängs, låses eller blindas
  • rörledningar töms och isoleras
  • omrörare, skruvar och transportörer säkras
  • fallande eller rörliga delar mekaniskt blockeras
  • värme, ånga och kyla kopplas bort
  • automatisk styrning sätts ur funktion
  • återstart förhindras tills arbetet är avslutat

Det behövs en tydlig rutin för låsning och märkning. Varje person som arbetar i utrymmet måste kunna lita på att ingen annan återstartar anläggningen eller öppnar en ventil.

Vid större anläggningar behöver isoleringspunkterna ofta verifieras mot ritningar, processcheman och fysisk kontroll på plats. Äldre märkning eller dokumentation kan vara ofullständig, vilket gör en gemensam genomgång med anläggningsägaren viktig.

Tillträdet måste fungera även vid en olycka

En manlucka kan vara tillräckligt stor för att en person ska kunna krypa in, men för liten för att en medvetslös person med sele och andningsutrustning snabbt ska kunna tas ut.

Arbetsmiljöverket betonar att man vid riskbedömningen behöver kontrollera om öppningen är tillräcklig för en snabb och säker räddning.

Före arbetet bör man bland annat kontrollera:

  • öppningens storlek
  • stegens eller tillträdesvägens skick
  • fallrisk vid öppningen
  • möjligheten att använda sele och lyftutrustning
  • slangar och kablar som kan blockera vägen
  • om räddning kan ske vertikalt eller horisontellt
  • hur en skadad person ska passera interna hinder
  • om flera öppningar kan användas
  • om räddningspersonal kan arbeta utanför utrymmet

Det är lätt att skapa en flaskhals genom att dra ventilationsslangar, högtrycksslangar, sugslangar och elkablar genom samma öppning. Placeringen behöver därför planeras så att utrymningsvägen förblir användbar.

Ingen ska arbeta ensam i utrymmet

Vid arbete i cistern, brunn, silo, lastutrymme eller liknande ska det enligt Arbetsmiljöverkets vägledning finnas någon som övervakar personen som arbetar inne i utrymmet. En förberedd lyftanordning ska också finnas när det inte är uppenbart onödigt.

Övervakaren ska inte bara finnas i närheten. Personen behöver:

  • ha kontinuerlig kontakt med dem som arbetar inne
  • kunna upptäcka larm eller förändrade förhållanden
  • veta hur arbetet ska avbrytas
  • kunna larma enligt den förberedda planen
  • förhindra att obehöriga påverkar anläggningen
  • ha tillgång till nödvändig räddningsutrustning
  • inte ha andra uppgifter som gör att övervakningen försummas

Kommunikationen kan ske med radio, fast kommunikationsutrustning, lina, kamera eller andra metoder som fungerar i den aktuella miljön. Vanliga mobiltelefoner är inte alltid tillförlitliga eller tillåtna i explosionsklassade områden.

Räddningsplanen måste vara möjlig att genomföra

Det räcker inte att skriva att räddningstjänsten ska larmas. Vid syrebrist eller giftig atmosfär kan en person bli medvetslös mycket snabbt, och extern räddningspersonal behöver tid för att ta sig till platsen och förstå anläggningen.

En fungerande räddningsplan bör svara på:

  • Hur upptäcks en nödsituation?
  • Hur avbryts arbetet?
  • Vem larmar?
  • Vilka kontaktvägar används?
  • Hur tas personen ut?
  • Vilken lyftutrustning behövs?
  • Krävs tryckluftsmatat andningsskydd?
  • Hur hindras fler personer från att gå in oskyddade?
  • Var möts räddningstjänsten?
  • Finns aktuella ritningar och säkerhetsdatablad?
  • Hur hanteras kemisk exponering efter uttag?
  • Har räddningsmomentet övats?

En vanlig olycksmekanism i slutna utrymmen är att en kollega spontant går in för att hjälpa en drabbad person och själv blir utslagen. Räddningsplanen måste därför bygga på utrustad och tränad räddning, inte på improvisation.

Rätt andningsskydd beror på atmosfären

Ett filtermaskskydd är inte ett generellt skydd för arbete i slutna utrymmen. Filter renar vissa föroreningar men tillför inget syre.

Om syrebrist kan förekomma krävs en lösning som ger användaren andningsbar luft, exempelvis tryckluftsmatat andningsskydd eller annan utrustning avsedd för situationen.

Prevent framhåller att endast tryckluftsmatat andningsskydd skyddar vid syrebrist. Valet av andningsskydd behöver i övrigt anpassas till de luftföroreningar som kan förekomma.

Andningsskyddet behöver dessutom fungera tillsammans med:

  • sele
  • hjälm
  • kommunikationsutrustning
  • skyddskläder
  • kemskydd
  • trånga passager
  • det fysiskt krävande arbetet
  • räddningsutrustningen

Passform, utbildning, underhåll och kontroll före användning är lika viktiga som själva produktvalet.

Saneringsmetoden påverkar riskbilden

Metoden bör väljas utifrån både rengöringsresultat och arbetsmiljö.

Vanliga metoder kan vara:

  • vakuumsugning
  • torrsugning
  • mekanisk skrapning
  • högtrycksspolning
  • hetvattentvätt
  • kemisk rengöring
  • blästring
  • isblästring
  • slamsugning
  • pumpning
  • manuell demontering

Varje metod kan tillföra nya risker.

Högtrycksspolning kan skapa aerosol, halka och svår sikt. Kemisk rengöring kan frigöra ångor eller reagera med produktrester. Torr rengöring kan virvla upp explosivt damm. Mekanisk bearbetning kan skapa gnistor. Hetvatten och ånga kan höja temperaturen och öka avdunstningen.

Metoden ska därför ingå i samma riskbedömning som utrymmet och innehållet.

Avfall och spolvatten behöver planeras före start

Saneringen flyttar ofta föroreningen från anläggningen till ett avfall, slam eller spolvatten som måste tas om hand på rätt sätt.

Före arbetet bör det vara klarlagt:

  • vad resterna innehåller
  • om avfallet är farligt
  • om olika fraktioner ska hållas åtskilda
  • var materialet ska samlas upp
  • hur spill förhindras
  • vilken transport och mottagare som ska användas
  • hur mängderna dokumenteras
  • hur rengöringsvätska och sköljvatten hanteras
  • om provtagning eller klassificering behövs

Det är särskilt viktigt vid cisterner som har innehållit olja, drivmedel, lösningsmedel, processkemikalier eller metallhaltigt slam.

En snabb rengöring är inte lyckad om förorenat spolvatten därefter hamnar i fel avlopp eller sprids på marken.

Samordning är avgörande när flera företag arbetar samtidigt

Vid underhållsstopp finns ofta flera entreprenörer på samma plats. Saneringspersonal, mekaniker, svetsare, elektriker och inspektörer kan arbeta på olika delar av samma system.

Då kan ett arbete påverka ett annat.

Exempelvis kan:

  • en ventil öppnas av en annan entreprenör
  • svetsning skapa gaser eller tändkällor
  • ventilation stängas av
  • ett processystem provköras
  • material lossna från en anslutande silo
  • kemikalier spolas från en angränsande ledning
  • utrymningsvägar blockeras av utrustning

Det krävs därför en gemensam arbetsberedning, tydliga ansvarsgränser och ett system för att godkänna förändringar under arbetets gång.

Ingen ska anta att någon annan har kontrollerat gas, isolerat ledningar eller planerat räddningen.

En praktisk arbetsgång inför saneringen

En väl planerad insats kan delas in i följande steg.

1. Samla information om anläggningen

Ta fram ritningar, processbeskrivningar, säkerhetsdatablad, tidigare mätningar, produktinformation och dokumentation från tidigare rengöringar.

2. Besiktiga arbetsplatsen

Kontrollera öppningar, tillträde, interna hinder, anslutande rör, mekanisk utrustning, fallrisker och möjliga placeringar för ventilation och räddningsutrustning.

3. Identifiera kemiska och mekaniska risker

Bedöm vilka gaser, ångor, damm, kemikalier, biologiska processer och rörliga delar som kan förekomma.

4. Isolera anläggningen

Stoppa, töm, tryckavlasta, lås, märk och vid behov blinda anslutningar. Verifiera att isoleringen är effektiv.

5. Planera rengöringsmetod och avfallshantering

Bestäm utrustning, arbetsordning, uppsamling, rengöringsmedel och mottagare för avfallet.

6. Ventilera och gasmät

Kontrollera hela utrymmet, inte bara området närmast öppningen. Fastställ hur atmosfären ska övervakas under arbetet.

7. Förbered tillträde och räddning

Montera fallskydd, sele, stativ, vinsch eller annan utrustning. Kontrollera att en person faktiskt kan tas ut genom öppningen.

8. Genomför genomgång före start

Alla deltagare behöver förstå arbetsmetoden, larmnivåerna, kommunikationen, stoppsignalerna och räddningsplanen.

9. Övervaka arbetet kontinuerligt

Följ gasvärden, ventilation, väder, processförändringar och personalens tillstånd. Arbetet ska avbrytas om förutsättningarna ändras.

10. Kontrollera innan återstart

Efter rengöringen ska verktyg, slangar, avfall och tillfälliga installationer tas bort. Skydd och luckor återställs, och anläggningen lämnas över enligt en tydlig rutin.

Vanliga planeringsfel

Man utgår från att en tömd cistern är säker

Små produktrester kan avge stora mängder ånga. Även ett till synes tomt kärl kan därför vara brand- eller explosionsfarligt. MSB påpekar att redan små rester av brandfarlig vätska kan skapa allvarlig fara vid exempelvis kapning eller annat hett arbete.

Man mäter bara vid manluckan

Luften vid öppningen kan vara säker samtidigt som farlig gas finns längre in eller längre ned.

Man litar på lukten

Lukt är ingen tillförlitlig mätmetod. Vissa ämnen saknar lukt, och andra kan slå ut luktsinnet.

Man ventilerar utan att kontrollera effekten

Fläkten är igång, men luftflödet når inte de delar där gasen samlas.

Man har ingen verklig räddningslösning

Det finns en skriftlig plan, men ingen utrustning eller bemanning för att få ut en medvetslös person.

Man missar anslutande system

Cisternen är avstängd, men en rörledning, ventil eller automatisk funktion kan fortfarande tillföra material.

Man ändrar arbetsmetod utan ny bedömning

Ett manuellt rengöringsarbete övergår till slipning eller hetvattentvätt utan att riskbedömningen uppdateras.

Planera saneringen innan anläggningen stängs

Sanering av silor, cisterner och slutna utrymmen bör planeras i god tid före ett produktions- eller underhållsstopp. Då finns möjlighet att samla rätt information, välja metod, samordna entreprenörer och förbereda den utrustning som behövs för gasmätning, ventilation, tillträde och räddning.

Industrisanering i Sverige hjälper industriföretag och anläggningsägare att planera och genomföra kvalificerade saneringsarbeten i krävande miljöer. Arbetet kan omfatta rengöring, sugning, spolning, materialhantering och andra anpassade insatser beroende på utrymmets konstruktion och innehåll.

Fyll i formuläret nedan om ni behöver rengöra en silo, cistern, tank eller annat svårtillgängligt utrymme. Beskriv gärna vilken typ av anläggning det gäller, vad den har innehållit och när arbetet behöver utföras. Ett bra underlag i ett tidigt skede gör det möjligt att planera insatsen säkrare och minska risken för oväntade stopp.

Vill du veta mer, kontakta oss så hjälper vi dig

crossmenu